Helande - mirakel av Gud!

Jag lyssnade nu när den lilla kvinnan talade: ”Medan du talade om den Helige Ande”, sa hon, ”så sa du att i honom finns uppståndelsekraften, och då kände jag Guds kraft flöda genom hela min kropp. Även fast inte ett ord om de sjukas helande hade uttalats, visste jag direkt och definitivt att min kropp hade blivit helad. Jag var så säker på detta, att jag gick till doktorn idag för att få mitt helande verifierat.”
marguriter ls tnsk 200

Den Helige Ande, alltså, var svaret: ett svar så outgrundligt att ingen människa till fullo kan förstå vidden och djupet av dess kraft, ändå så enkelt att de flesta människor missar det! Den kvällen förstod jag varför det inte hade behövts någon förbönskö; inte på grund av något visitkort eller personlighet; inget behov av vilda uppmaningar att ”ha tro”. Detta var början till min helandetjänst som Gud gav mig: konstig för somliga därför att hundratals har blivit helade bara genom att sitta tyst i publiken, utan någon som helst demonstration, och även utan tillrättavisningar. Detta beror på den helige Andes närvaro hade varit så överflödande, att enbart genom Hans närvaro blev sjuka kroppar friska, även människor som satt utanför byggnaden och väntade på att dörrarna skulle öppnas.
Många gånger har jag känt det som att man borde ha tagit av sig skorna, för jag förstod att marken jag stod på var helig. Många gånger har den Helige Andes kraft varit så påtaglig i min kropp att jag har fått kämpa för att stå kvar på fötterna. Många gånger har Hans närvaro helat människor alldeles inför mina ögon; mitt sinne har så helt kapitulerat inför Anden, att jag vet precis vilken kropp som blir helad: vilken sjukdom, vilken nöd, och i vissa fall även vilken synd som finns i deras liv. Och jag kan ändå inte ens låtsas berätta för dig att jag vet varför eller hur!

Från första stund, precis som nu, var jag fullständigt övertygad om två saker: för det första, att jag inte har någonting med det som händer att göra, och för det andra, jag visste att det handlade om den Allsmäktige Gudens övernaturliga kraft. Jag har varit tillfredsställd med att lämna frågorna varför och hur åt Honom, för om jag visste svaret på de frågorna vore jag Gud!
I ljuset av Guds stora kärlek, ömhet och omsorg, uppenbarade den Helige Ande för mig min egen betydelselöshet och hjälplöshet i mig själv. Hans storhet var överväldigande; jag var bara en syndare, frälst genom Guds nåd. Kraften var hans och äran och denna ära, Hans ära, delar Han inte med någon mänsklig varelse.

Om du bara kunde få tag på vad treenigheten innebär, skulle många saker som förbryllat dig klarna. De tre personerna i treenigheten, Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande är en enhet.  De är samexisterande, gränslöst och för evigt. Alla tre var jämbördigt aktiva vid arbetet med skapelsen, och var jämbördigt och beroende av varandra vid återlösningen. Men ändå om dessa tre arbetar tillsammans som en, har var och en ändå sin särskilda funktion.
Gud Fader planerade skapelsen med ett syfte liksom återlösningen av människan, och han är ”The Big Boss”. Gud Sonen försåg med offret på Golgata och fullbordade där vad Fadern planerat sedan begynnelsen.  Han gjorde Guds eviga plan möjlig. Allt som vi får från Fadern, måste komma via Jesus Kristus Sonen, och det är därför vårt hjärtas tro är en person –  självaste Guds Son. När vi ber kommer vi inför Faderns tron i Jesu namn. Vi kan inte erhålla audiens hos Fadern, om vi inte kommer till Honom genom Hans son.
Men den Helige Ande är kraften i treenigheten.  Det var genom Hans kraft som Jesus reste sig från de döda.  Det är precis samma uppståndelsekraft som flödar genom våra fysiska döda kroppar idag, för helande och helgelse.

Kortfattat, när vi ber i Jesu namn, ser Fadern genom den fullständiga perfektion, yttersta helighet och absoluta rättfärdigheten i Sin enfödde Son, och vet att genom Honom var priset betalt till fullo för människans upprättelse, och i Honom, ligger svaret på allt en människa behöver.
Gud ärar det återlösande arbete som Hans Son har givit oss genom Honom, våra hjärtans längtan. Dock, medan det är den Helige Andes uppståndelsekraft som utför själva helandet i våra fysiska kroppar, är det absolut klart att det till Jesus vi ska se, Sonen, i tro, för han är den som gjorde allt detta möjligt.

TRO
Volymer har skrivits och ännu fler volymer har talats över detta odefinierbara ämne som kallas tro, och ändå vet vi i slutändan så lite om det.
Tro är den egenskap som gör det vi önskar till sådant vi har. Detta är ett försök till definition som kommer närmast vad tro är, inspirerat av Gud Ord.

Du kan inte väga det eller stuva in det i en behållare: det är inte något du kan ta ut och titta på för att analysera det: du kan definitivt inte sätta fingret på det och med all säkerhet säga, ”detta är det”. Frö att förklara precis och koncist är det nästan som att försöka definiera energi i ett komprimerat uttryck. Inom området fysik får vi lära oss att en atom är en liten värld i sig självt, och att den potential för att bära energi inom denna ytterst lilla värld så vida överstiger allt vad en medelmåttig människa kan föreställa sig. Ett försök att definiera det, så får du problem.  Förhållandet är detsamma i en andliga världen. Men även om det inte exakt går att definiera vad tro är, så vet vi vad det inte är.
En av de vanligaste misstagen vi gör i detta avseende är att vi blandar ihop tro med antagande. Vi måste ständigt vara på vår vakt för att inte blanda ihop det ena med det andra, för det är en ofantlig skillnad mellan de båda.

Det ligger ett gruskorn på stranden, till exempel, men stranden är mer än det lilla gruskornet. När gruskornet påstår att det utgör själva stranden, säger vi om det: ”Du förhäver dig alldeles för mycket.”
Det är många som blandar ingredienser från sin egen mentala förmåga med lite självförtroende, en nypa tillit och en generös handfull religiös egoism. De fortsätter med att lägga till lite försanthållande, tillsammans med en massa andra ingredienser, och mixar det hela i en andlig apotekares mortel, för att till slut sätta en etikett på resultatet: Tro. Egentligen blir konsekvensen av detta en heterogen mixtur som mer liknar antagande än tro.
Tro är mer än att hålla något för sant: det är mer än förtroende; det är mer än tillit, och mer än något annat, den är aldrig skrytsam. Om det är ren tro, den Helige Andes tro, kommer den aldrig att arbete i motsats till Hans visdom och vilja.
Det har funnits tillfällen då jag upplevt tro som en permanent del av hela min varelse, då jag har vågat säga och göra saker som, om jag hade förlitat mig på mitt eget förstånd, aldrig hade gjort annars. Ändå flödade den genom varje ord och handling med sådan oemotståndlig kraft att jag bokstavligen stod i förundran över Herrens mäktiga verk. En sak visste jag: förutan Gud, finns inom dig och mig ingenting, inga ingredienser, inga kvaliteter, som hur vi än blandar och kombinerar dessa, kan åstadkomma så mycket tro som ens ett senapskorn av biblisk tro.

Låt oss resonera lite på ett väldigt enkelt sätt: om du skulle vilja ta dig över en sjö, och där inte fanns några andra sätt att ta sig över på än genom en båt, då vore det enda förståndiga att skaffa en båt. Det vore väldigt dåraktigt av mig att söka den andra sidan av stranden, om jag behövde söka ett lämpligt fortskaffningsmedel för att komma dit. Skaffa båten, och du kommer över.
Så, varifrån får vi tron som bär oss till andra sidan stranden? Svaret på denna fråga är absolut säker! Tro är en gåva från Gud eller en Andens frukt, och oavsett om det är en frukt eller en gåva, förblir källan och upphovet detsamma. Det kommer från Gud och är en gåva från Gud.
Om din tro är kraftlös, är det inte tro. Du kan inte ha tro utan resultat, lika lite som du kan åstadkomma en rörelsehändelse utan rörelsekraft. Det vi ibland kallar tro är bara tillit, men ävenom vi litar på Herren, är det tron som har kraft och handling i sig.

En människa kan mycket väl lita på Herren och att Hans löften att han en dag ska bli frälst och att han en dag ska acceptera att Kristus förlåtit hans synder: han kan mycket väl lita på Herren tillräckligt mycket för att hålla för sant att Gud har förmågan att förlåta honom hans synder. Men det är bara när människan äger en aktiv, kraftfylld tro för frälsning som han kan bli ”född på nytt”.
”Av nåd är ni frälsta, genom tro, inte av er själva, Guds gåva är det” (Ef 2:8-9)
Nåd och tro är så nära relaterade till varandra att du inte kan separera det ena från det andra. Det stora miraklet är det faktum att många gånger, blir tro oss given när vi känner oss som minst värdiga. Men tro är inte en produkt av förtjänst, för ingen människa förtjänar frälsning, och ingen levande människa förtjänar det minsta av Guds välsignelser: det är därför dessa två, nåd och tro, är så nära relaterade.
Den tro som ges till syndaren till frälsning är en bart ett resultat av Guds nåd och barmhärtighet. Det är en gåva. Tron som ges till en individ för helande till sin fysiska kropp är återigen ett resultat av Gud nåd; det är Hans överflödande medlidande och nåd. Det är en gåva. Du ber inte om tro; du söker Herren, och tro kommer.

Lärjungarna och Mästaren var ute på Galileeiska sjön. Det var en underbar dag; sjön var klar som en spegel, och det fanns nästan inte ett moln på himlen – när plötsligt en storm drog fram! De stackars lärjungarna var skräckslagna. Vinden blåste med all sin vrede, och den lilla båten var på väg att kapsejsa, och lärjungarna var övertygade om att deras liv verkligen stod på spel.
Slutligen, i desperation, väckte de den sovande Kristus. Lugnt, utan minsta oro, frågade Han dem: ”Var är er tro?” (Luk 8:25)
Vart var den? Hade de lämnat kvar den på stranden innan de klev i båten? Hade den trillat ner till  botten av sjön där deras lilla båt seglade fram? Hade den flugit iväg över deras skuldror under stormen?
Deras tro hade vilat i aktern på båten!
Deras tro hade varit med dem hela tiden: den hade inte lämnat dem för en sekund. Han var deras tro; men misstaget de gjorde var att glömma bort Hans närvaro, medan de begrundade stormens fakta. Det var precis vad Jesus menade när Han sa, ”mig förutan kan ni inget göra”. Han, alltså, är din tro.
Vi blir besegrade när vi fäster våra ögon på omständigheterna, på våra egna problem, vår svaghet, vår fysiska sjukdom. Det säkraste sättet i världen att bli besegrad är att låta sinnet fokusera på oss själva. Stormen kommer att få båten att kapsejsa, det kan vi vara säkra på, och ändå, faktum kvarstår att vår tro till seger aldrig är närmare oss än våra händer och fötter.
Ingen människa behöver bli besegrad på en enda punkt; ingen människa behöver lida brist på tro. Titta uppåt, och se Jesus! Han är din tro, Han är din tro. Det är inte tro du behöver söka, utan Jesus.
Alla goda och perfekta gåvors givare är Jesus, han som begynner och fullbordar vår tro.

Min övertygelse
Jag tror att den heliga skrift är den levande Gudens Ord; det är övernaturligt inspirerade Ord; det nedtecknades av heliga äldre män som var vidrörda och inspirerade av den Helige Ande; det är den enda sanna grunden för kristen enhet och gemenskap. Det är den eviga tribunal mot vars normer varje människa och alla nationer ska dömas.
Jag tror på treenigheten: Fader, Son och Helig Ande, som tre separata individer; jämbördiga i gudomlig fullkomlighet.
Jag tror på Gud Fader allsmäktig, Skapare av himmel och jord, vars härlighet är skiner så oöverträffligt starkt, att dödliga människor inte kan se Hans ansikte och leva. Hans natur är så mycket högre än vad mänskliga normer för jämförelser gör möjligt att definiera. Tro börjar där reson och logik slutar!

Jag tror att Jesus Kristus verkligen är Guds Son, Samexisterande och evig tillsammans med Fadern, avlad av den Helige Ande och född av jungfrun Maria. Han iklädde sig mänsklig gestalt, och genom att utgjuta sitt blod, bringade Han försoning för den fallna människan.
Jag tror att den Helige Ande är en person, och en gudomlig person, inte bara ett gudomligt inflytande. Kännetecknen för en personlighet är kunskap, känsla och vilja, och varje personlighet som vet, tänker, känner och vill, är en person oavsett om denne befinner sig i en kropp eller inte. Alla de särskiljande karaktärsdragen som utgör en personlighet tillskrivs den Helige Ande i Ordet.
Som en medlem i den eviga treenigheten, har den Helige Ande varit medverkande vid skapelsen av jorden och dess livsformer. Han var närvarande då människan skapades. Märk orden: ”Låt oss skapa människor”.
Jag tror att genom frivillig olydnad och överträdelse, föll människan från oskyldighet och renhet, till den djupaste synd och förfall.

På grund av människans fallna tillstånd, föll en dom över människan, och lagöverträdelser kräver straff, skulden måste betalas. Alla dessa saker krävde Guds helighet.
Sonen Jesus Kristus, genom den Helige Ande, erbjöd sig själv till Gud Fadern som en lösen för vår syndaskuld; det är därför Kristus refererar till sig själv som ”Lammet som blev slaktat sedan världens grund blev lagd”.
Kristi blod är så effektivt att det renar från all synd, och en dag ska effekten av det blod som utgöts i Jerusalem för två tusen år sedan ta bort all synd från hela jorden.
Hans syndfria blod är tillräcklig betalning för vår synd! Jag tror på frälsningen som en definitiv upplevelse – en upplevelse genom vilken individen inte längre är bunden av sin synd, utan har ”gått från liv till död”, omvandlad genom Andens kraft. Ganska bokstavligt ”en ny skapelse i Kristus Jesus”.
Genom enkel tro på Guds Son, och genom att acceptera Honom som den gudomlige Frälsaren, blir den skyldige syndaren rättfärdig.

Jag tror på den kallade skara av troende, en kropp av troende, sammansatt av judar och hedningar, individer från alla åldrar, folkslag, stammar och nationer, som har sitt ursprung i pingsten, som är känd som ”Kristi kropp”.  
Jag tror att det enda sätt genom vilket Kristus, som nu är Guds högra hand, såsom Överstepräst, kan manifestera sig själv inför världen är genom Hans kropp, Församlingen.
Jag tror att hans kropp, som består av alla dem som har tvättats rena i Guds Sons blod, utgör Kristi Brud och kommer att regera med Honom i Hans tusenåriga härlighet.
Jag tror på mirakler!
loggafot15 Kathrine Kuhlman