Jag har nog alltid trott på Gud men det har fått vara med det att han finns nog i himlen och han har nog skapat allt. Mitt liv har väl varit OK men jag har inte kunnat reda ut allt som jag önskat. Vid fester t.ex. har det blivit lite för mycket av alkoholhaltiga drycker och omdömet har sjunkt i takt med att glaset blev tomt. Detta innebar att jag gjorde och sa dumma omdömeslösa saker som jag bittert ångrade dagen efter.
|
Jag bestämde mej när jag var ung att vända mej mot Gud. Min relation med honom har jag genom tron på Jesus, bönen och bibelorden.
De trösterika orden i Johannes evangelium 3:16 lever jag på: "Så älskader Gud världen att han utgav sin enfödde son på det att var och en som tror på Honom skall inte gå under utan att ha evigt liv". |
 |
Jag har vuxit upp i en kristen familj och alltid följt med frivilligt till kyrkan där vi haft vårt sociala umgänge och uppgifter att tjäna Gud och andra människor med. När jag var runt tio år bestämde jag mig för att bli döpt. Det innebar att ta ett steg och att visa för mig själv och andra att jag ville leva för Gud. Man kan tycka att jag var ung då och att jag inte visste vad jag gjorde. Men om jag så skulle döpa mig idag så känner jag fortfarande inte Gud fullt ut och vet inte vad livet med honom kommer att innebära. Så stor är Gud, vi blir aldrig färdiga, vi kan alltid komma närmare honom. Martina |
|
Den före detta gitarristen i heavy rockgruppen Korn berättar om den fantastiska vända sitt liv tog när han accepterade Gud för vem han är.
Jag är uppväxt i ett kristet hem där min mor och far visade mig vägen. Men ändå är det en personlig handling som jag själv gör. Jag böjde mina knän som 9-åring tillsammans med min mamma i kapellet hemma och bestämde mig för att Jesus skulle komma in i mitt hjärta. Helena
Det var ganska dramatiskt när jag blev frälst. Jag hade funderat mycket över mitt liv och dess mening. Min 
mamma och pappa tog mig med till kyrkan både lördagar och söndagar varje vecka, och jag kände mig ganska fullmatad med allt som sades och gjordes på de här mötena, och jag minns att jag tänkte hur meningslöst det var att gå på gudstjänst om det egentligen var så att Gud trots allt inte finns, om allt bara var en bluff. Samtidigt var det som att jag ändå trodde på Gud, men inte fullt ut och jag kände mig väldigt osäker och jag tvivlade.
