En dånande hälsning från Himlen

I januari 2005 fick vår dotter Rebecca en öppen syn, en vision som hon har mycket svårt för att skilja från en verklig händelse. När hon berättar om det, är det omöjligt för henne att tydligt urskilja vad som var ”verkligt” och vad som var en del av synen, så påtagligt upplevde hon den.


Rebecca berättar:vagorsegelbat manly 200sk
Det var natt, men jag väcktes upp av att någonting hände utanför mitt sovrum. Som när ett tåg är på väg in på perrongen, som när stridsflygplan bryter igenom ljudvallen, som när stora högtalare med tung bas mullrar, så vibrerade hela luften. Jag kände det i hela min kropp, som om hela tillvaron pulserade. Det var ett muller och ett dån som uppfyllde hela världen på något sätt.
För att se vad det var frågan om, gick jag upp och tittade ut genom mitt sovrumsfönster. Det var alldeles nattsvart ute, men så hörde jag ett knastrande ljud. Det lät som när atmosfären spricker sönder innan mullret kommer från en blixt, fast lite mer glasaktigt, kanske som när tunn is på en stor sjö spricker. På himlen ser jag då också hur det spricker upp revor, himlen brister sönder och eldröda ljusstrålar bryter fram. Det brister ännu mer, och det mullrande ljudet får hela min kropp att vibrera.

I den här stunden förstår jag plötsligt att hela världen var med om det samtidigt, att alla kunde se det jag såg, i samma stund. När solen går upp, ser ju inte alla över hela världen det som jag ser det. Men med denna syn var det så, alla kunde se det på samma gång.
Himlen brister upp i större revor och fram ur revorna kommer skaror av varelser, en del på hästar, de ser ut ungefär som riddare, och det är mängder som störtar fram. Några uppfattar jag som vi tänker oss änglar, andra är mer människoliknande varelser, lite svårt att förklara. Ljuset blir så oerhört starkt, att jag en stund blir helt bländad. Ljudet ökar ännu mer i styrka, men nu hörs toner som av musik. Men det är många olika slags musik som hörs på samma gång, och det borde ju låta rörigt. Det var konstigt nog harmoniskt på något sätt ändå.

Jag såg då människorna på gatorna, hur de reagerade. Det kändes som att de inte reagerade som de borde. I en katastrof eller annan stor händelse, brukar folk handla på ett sätt som man förväntar sig. Men för mig kändes det fel, för många tittade ut och drog snabbt ner rullgardinen för fönstret. Andra gick ut, men sprang in och stängde dörren, men det fanns också de som hänförda stod kvar ute på gatan, hela familjer samlade, och tittade uppåt. Det fanns också de som sprang emot, som om de ville vara med om allt. Också detta hände i hela världen samtidigt, det förstod jag bara.
Det hände väldigt mycket på himlen, det störtade fram så många varelser som alla verkade ha ett bestämt uppdrag. Jag såg en stor ängel lyfta en trumpet och blåsa en signal som skar igenom allt annat ljud, och det verkade vara startsignalen för många som skulle ut på sina uppdrag. Det hördes en massa röster som sa saker om vad som skulle hända också, men jag kunde inte urskilja det tillräckligt för att kunna berätta om det.

Det var en stor uppståndelse i många människors hem, och det var som att alla visste vad det var frågan om, alla visste liksom. Hemma hos min familj var det däremot helt lugnt, alldeles stilla. Jag ville också gå ut, och gick till hallen där jag mötte min familj. Mamma och pappa öppnade ytterdörren för att gå ut, men där ute fanns liksom inte världen kvar längre. Allting var bara ett vitt ljus. Då vi gick ut i det vita ljuset, mötte vi Jesus där, och han sträckte sin hand emot oss.
Efter denna syn, vet jag inte om jag var vaken eller sov. Det kändes väldigt konstigt, för allt jag sett kändes som om jag varit med om det ”på riktigt”. Det var inte alls som när man drömmer annars, då det också kan kännas väldigt verkligt – men inte så här! Jag var i alla fall klarvaken en lång stund efter, och på morgonen nästa dag var detta det första jag berättade för min familj.

Jag hade en musikskiva med en kristen sångerska som heter Rebecca Saint James. På en av hennes låtar finns en kort sekvens av trummor, med ekoeffekt och mycket extra bas, men utan sång eller andra instrument. Jag testade att dra upp volymen riktigt högt under det stycket, och det kanske skulle duga. Jag ville nämligen försöka förklara hur det där väldiga dånet lät för min mamma, så jag tog med skivan ut i bilen nästa gång vi skulle ut och åka. Vi satte på skivan och med basen i botten och ljudet högt uppskruvat så att bildörrarna skallrade och allting bullrade. I bröstkorgen kändes ljudet studsa. Jag sa: - Så här ungefär - fast mycket, mycket mer! Men med det ljud jag upplevt i min syn var det ändå en skillnad. Ljudet jag hörde från himlen gjorde inte ont i öronen, utan jag uppfattade det mer med hela min varelse.

Jag tror att det blir precis så här när Jesus kommer med sina änglar. Det jag såg var inget jag själv har hittat på, jag skulle inte ens kunna fantisera något sånt här. Det var alldeles för mäktigt och stort för det.
loggafot15 Titti