Att få tillhöra Jesus är den största gåvan i livet. För mig är det en sådan tillgång och styrka och gör all skillnad i världen.
Jag växte upp i en kristen familj och tron var lika självklar som luften vi andades. Jag fick gå i söndagsskola och varje dag vid middagsbordet lästes det i Bibeln och vi bad tillsammans för både små och stora saker. Jag kan inte säga exakt när jag tog emot Jesus i mitt hjärta, han har alltid funnits där, men när jag var 13 år valde jag att döpa mig och i samma veva blev jag andedöpt.

I min tro har jag upplevt frid i mitt inre och trygghet i livet. I min tro o trygghet finns också hoppet om ett liv efter detta, en himmel. (Joh. uppenbarelse 7:9-10)

Trots att jag mött många "varför" i livet, vill jag aldrig överge min tro på Jesus, som är vägen till Gud.
Jag rekommenderar dig att läsa Johannesevangeliet 14:e kapitel!
 Hans

Att leva med Gud innebär inget "lyckligt" och problemfritt liv. Det handlar om att ha någon som bär genom problemen. Gud har aldrig lovat oss ett ljust liv. Men han har lovat att alltid finnas där för oss, han lyssnar och har alltid tid för oss. Jag har också ett hopp om att mitt korta liv här på jorden inte är allt. Det kommer något ännu bättre.

Livet som omvänd är ett liv i trygghet med det menar jag inte att jag ser varje dag i ljus men Gud är ljus och inget mörker finns i honom, det är det som ger mig trygghet.

Att vara omvänd - frälst - är det bästa som hänt! Tänk att varje dag vakna upp till en ny dag och veta att vad som än händer är Jesus där med sina omslutande händer och leder mig genom allt. Det är en nådegåva som är det finaste, största och underbaraste jag kan tänka mig. En riktig kärleksgåva som bara Jesus kan ge.

I januari 2005 fick vår dotter Rebecca en öppen syn, en vision som hon har mycket svårt för att skilja från en verklig händelse. När hon berättar om det, är det omöjligt för henne att tydligt urskilja vad som var ”verkligt” och vad som var en del av synen, så påtagligt upplevde hon den.

Varenda morgon - berättas det - gick Jim in i kyrkan på väg till jobbet. Han tog av sig mössan, gick längst fram i den tomma kyrkan och sa: "Jesus, det är Jim".
Det var hela hans morgonbön, hela gans gudstjänst, men den bar honom hela dagen.

När olyckan hade hänt och Jim låg på sjukhuset förundade Jims glädje och tålamod alla som arbetade där - han var ju så hemskt sönderslagen och ensam. Men en dag förklade Jim hela hemligheten: "Han kommer varenda morgon" sa Jim - och personalen tittade menande på varandra - "han kommer varenda morgon hit till sängen och säger: "Jim, det är Jesus...varenda morgon..."

Och plötsligt förstod man - bland dem fanns det några som trodde!
 Lars Holmberg - citat ur boken: Våga tro!